Johanna Holmström: "Jag har flörtat med genren länge, men nu var det dags att gå in i detta äktenskap"

Johanna Holmström har gjort sitt ett namn som författare till böcker av mer litterärt snitt. Hennes spänningsroman Vargens unge, som gått som sommarföljetong i DN, tar oss med till Kuhmo i norra Finland, en vildmark som är lika vidunderligt vacker som skrämmande. Vi fick en pratstund med Johanna om den nya boken.

Vad valde du att skriva en kriminalroman den här gången?

Foto: Thron Ullberg

Det var egentligen själva berättelsen som valde sin genre. Jag har länge velat skriva om ett kollektiv i modern tid, men jag har inte riktigt fått grepp om vad berättelsen skulle vara. Sedan slog pandemin till och medan folk satt isolerade där hemma råkade jag läsa att ekobyar börjar bli trendiga i hela Norden. Jag kollade upp några av deras hemsidor och noterade att de ser ut som kollektiv i modern bemärkelse. Och då slog det mig – ja! En sådan plats vill jag skriva om. Slutna samhällen har också hemligheter, tänkte jag, och så kom det brott med i bilden, och poliser, och plötsligt märkte jag att jag skriver en kriminalroman. Jag har flörtat med genren redan länge, men nu var det dags att gå in i detta äktenskap.

Jag tycker dessutom inte att jag har varit tvungen att göra avkall på någon av de ingredienser som utgör mitt skrivande över lag. Jag är intrigdriven och har också jobbat massor med språket och miljön i den här boken. Så det är bara lite extra av allt.

Vad är den största utmaningen med att skriva spänning?

Utmaningarna är otroligt många. Det ska ju vara spännande, nästan precis hela tiden. Men det måste också finnas partier där läsaren får lugna ner sig lite och andas. Det måste vara trovärdigt, samtidigt som det är ovanligt. Det får inte vara förutsägbart, men inte heller totalt överrumplande på ett sätt som inte har förberetts i berättelsen. Det finns så många trådar att hålla i samtidigt och de ska alla knytas ihop innan boken är slut. Karaktärerna ska vara både vanliga och oförutsägbara. Och allt det här ska skrivas så det ser ut som om det var superenkelt. Det var som att lösa sudoku – men jag hade helt otroligt kul hela tiden.

Två centrala gestalter i romanen är fotografen Gloria och kriminalkonstapeln Minna. Berätta lite om dem.

Gloria är en relativt framgångsrik fotograf från Helsingfors som tycker att livet med den tioåriga sonen Luukas har gått i stå, och hon skulle vilja ha något mer än den inrutade tillvaron i staden. Hon åker till ekobyn Toivola i Kuhmo i nordöstra Finland för att göra ett fotoreportage och där blir hon förälskad både i naturen och i kollektivets medlem Aaron. På ett återbesök slår pandemin till och hon måste välja. Ska hon åka tillbaka hem eller göra Toivola till sitt nya hem?

Jag ser Gloria som en väldigt typisk representation för vår egen tid. Hon har allt vi kan tänka oss, men längtar efter något större. För hennes del blir det ett enkelt liv. Det finns en dragning tillbaka till naturen hos henne som jag anser att väldigt starkt ligger i många av oss just nu. Hon är målmedveten men har också en rätt så impulsiv sida. Hon vill kasta sig ut i livet och leva det fullt ut.

Foto: Thron Ullberg

Minna är född och uppvuxen i en del av Finland som ännu är rätt så vild och otämjd. Hon har bott i städer under perioder av sitt liv men valt att flytta tillbaka till Kuhmo för att hon vill kunna ha tid för familjelivet och för att hon egentligen inte har så stort behov av spänning. Men när hon fyllt fyrtio börjar hon känna att allting stampar litet på stället. Hon har en treåring, en elvaåring och en trygg och trevlig man som hon varit ihop med sedan tonåren. Ska det inte hända något snart? Minna är inte så känslosam som Gloria. Hon är mera analytisk och har ett väldigt driv. De delar ändå en stor sak – de har båda vuxit upp med våldsamma fäder – och när Gloria sedan försvinner blir det Minnas hjärtesak att hitta henne.

Romanen utspelar sig i Kuhmo i norra Finland. Vad spelar miljön och naturen för roll för dig i ditt skrivande?

Massor. Ibland tänker jag att miljön är huvudpersonen. Jag förälskade mig så mycket i Kuhmo när jag åkte upp dit för första gången. Jag letade efter en lämplig plats för min ekoby och såg att det fanns något liknande ställe i trakten, och så tog jag bilen dit och var bara: wow! Det är de stora myrarnas och skogarnas land, alldeles nära den ryska gränsen. Där finns forsar och sjöar, men det är inte ändå riktigt Lappland. Själva Kuhmo är en pytteliten stad, en huvudgata bara, och lite till. Där finns det riktigt dåliga minnen av de finska krigen mot vårt östra grannland. Så det är den perfekta platsen för en spänningsroman som också speglar de oroligheter som vi upplever i Europa just nu. Skogen i den delen av landet, vildmarken med både varg och björn, där går det dessutom att tappa bort sig riktigt ordentligt. Och då är det svårt att hitta dig.

Har du fått blodad spänningstand nu, eller blir din nästa bok en roman av stillsammare art?

Jag ska skriva mera spänning. Jag har redan från början planerat att mina berättelser från Kuhmo ska bli en trilogi – så det blir en fortsättning med Minna Salminen och hennes arbetspartner Timo Kyrö på nya äventyr. Och nästa roman ska bli ännu intensivare. Här blir det ingen stillsamhet på en tid!

Om Vargens unge

En dag står en smutsig, främmande liten pojke i Seijas tulpanrabatt. Inför hans vidöppna ögon svämmar hennes modershjärta över, men han vägrar säga ett ord. Kriminalkommissarien Minna och hennes parhäst Timo underrättas men ingen har efterlyst något barn. Vem är pojken och var kommer han ifrån? När fotografen Gloria flyttar in i ekobyn Toivola med sin son Luukas känner hon att hon har hittat hem. Hon njuter av friheten och kamratskapen, blind för det som pågår omkring henne. Då sanningen till sist uppenbaras är det för sent för henne att kunna ta sig därifrån.

Uppläsare: Linda Zilliacus

Om Johanna Holmström

Johanna Holmström är en finlandssvensk författare som fick sitt genombrott med den prisbelönta novellsamlingen Camera Obscura 2009. 2022 utkom novellsamlingen Handbok för klardrömmar, som nominerades till Runebergspriset. 2023 tilldelades hon Karin Boyes litterära pris.