Selma Lagerlöf

Selma Lagerlöf föddes 1858 på Mårbacka gård i Värmland där hon också avled 1940. Hon gick i högre lärarinneseminariet i Stockholm 1882-1885 för att sedan arbeta som lärarinna i Landskrona 1885-95. Därefter ägnade hon sig helt åt sitt författarskap. Hon bosatte sig 1897 i Falun och flyttade 1909 till sin barndomsgård Mårbacka. 1907 blev hon hedersdoktor vid Uppsala universitet, erhöll Nobelpriset i litteratur 1909 och valdes in i Svenska akademien 1914.

Hennes berättarteknik innebar 90-talets genombrott inom prosakonsten. Hennes stil är personlig, lyriskt sublim och talspråksmässigt enkel, impulsiv och fantasifull. Människoskildringen är rikt nyanserad, ofta subjektivt värderande. Inspirerad av sagor och legender byggde hon ofta upp sina berättelser kring folktro och övernaturliga händelser. Bland svenska diktare var hon den som nådde den största läsekretsen, även utanför vårt eget land.

Ur Litteraturhandboken, Forum.


Utgivning (bland annat):

Gösta Berlings saga 1-2 ( 1891), roman
Osynliga länkar (1894), noveller
Antikrists mirakler (1897), roman
Drottningar i kungahälla (1899), noveller
En herrgårdssägen (1889), roman
Jerusalem 1-2 (1901-1902), roman
Herr Arnes penningar (1904), roman
Kristuslegender (1904), noveller
Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige 1-2 (1906-07), roman
En saga om en saga och andra sagor (1908)
Liljecronas hem (1911), roman
Körkarlen (1912), roman
Tösen från Stormytorpet (1913), noveller
Dunungen (1914), dramatik
Kejsaren av Portugallien (1914), roman
Troll och människor 1-2(1915-21), noveller
Bannlyst (1918), roman
Mårbacka (1922), memoarer
Löwensköldska ringen (1922), roman
Charlotte Löwensköld (1925), roman
Anna Svärd (1928), roman
Ett barns memoarer (1930)
Dagbok (1932)
Höst (1933), noveller