Åsa Rönn
Åsa Rönn är född och uppvuxen i Stockholm. Bor idag i Enskede.
Hon började som grafisk formgivare men det var teaterlivet som lockade. Åsa gick teaterskola och startade sen en fri grupp som i flera år huserade i ett konstnärshus på Luntmakargatan i Stockholm. Gruppen skrev, agerade och regisserade, de gästspelade i Avignon och i Moskva och det var de här åren som lade grunden för Åsas intresse för dramatik. När gruppen upplöstes började hon skriva manus för SVT.
Åsa arbetade därefter i flera år som manusförfattare och skrev många populära serier, bland annat ”Pappas Flicka”, ”En Ängels Tålamod” och ”Livet i Fagervik”. Under sonens uppväxt skrev och utvecklade hon även flera barnprogram.
I dag arbetar Åsa som frilansande redaktör och producent och anlitas till allt från direktsända galor till realityserier om vanliga människor. Hon anser att hennes bakgrund inom drama är en styrka. ”Vare sig det handlar om en kock som lär dig laga mat, ett tävlingsprogram eller en utbildningsfilm för tonårsföräldrar så krävs en tydlig dramaturgi.”
2014 debuterade Åsa som författare tillsammans med maken Michael Rönn med böckerna Pelle Svanslös – Våga vara snäll och Berättelser om Pelle Svanslös.
Uppdraget kom från Bonniers och Åsa fick förfrågan i och med hennes bakgrund som manusförfattare. Paret valde att dela uppdraget mellan sig eftersom tiden var knapp och han till skillnad från henne var mer insatt i Gösta Knutssons originalsamling.
Åsa ser skrivandet som ganska oglamoröst och säger att hon alltid har ett visst motstånd innan hon börjar. ”Det är inga lustfyllda känslor precis och andra ganska oviktiga saker prioriteras som till exempel att sortera den där kartongen som stått i källaren i flera år… Men när jag väl tar tag i skrivandet kommer idéerna och då har jag svårt att sluta.”
Tre snabba frågor med Åsa Rönn:
Vad fick dig att börja skriva?
Jag började skriva dagbok som barn. På sommarloven vaktade jag brevlådan som en hök och blev överlycklig när jag fick brev från någon kompis. Jag skrev snabbt tillbaka på fina brevpapper och älskade både att skriva och att få svar. Min lärare i svenska var viktig. Jag kommer ihåg att hon efter en uppsats sa att hon tyckte att jag borde bli författare. Då gick jag i sjuan.
Vad är det bästa och värsta med att skriva?
Det bästa är när man får till det. När en text känns genomarbetad. När man är klar! Men starten – det där ”blanka pappret”. Det är det värsta jag vet. Påminner starkt om skolåren då man hade prov och aldrig var ”ledig” utan ständigt våndades inför att sätta sig ner och börja plugga.
Vad i ditt liv är du mest stolt över?
Vår son, såklart. Bara av att titta på honom gör mig stolt. Känner också en enorm stolthet och värme över vårt ”feriebarn” som bor i Ryssland. Han har växt upp på barnhem i Moskva och tillbringat alla somrar och jular hos oss sen har var 8 år. Idag är han 22, kommer fortfarande på besök och ”tankar” kärlek men klarar sig nu bra på egen hand.
