”Och nu måste det sägas: det var länge sedan jag läste en sådan här rolig, inspirerande, galen, klok och ryslig bok. Jag skrattar högt för mig själv flera gånger under läsningen. Några texter ger mig mardrömmar. Låter det pretentiöst? Det kan jag lova att det inte är. Texterna rör sig vigt mellan högt och lågt, mellan yta och djup. En genomgående tematik är skapandets vedermödor, en annan förställningens förbannelse - det faktum att vi ofta utger oss för att vara någon annan än den vi är - en tredje kärlekslängtan och kärlekssorg och den bekanta svårigheten att leva tvåsamt. Men det är hur Wolff gestaltar dessa ämnen som gör den här tunna boken storartad: de absurda infallen, humorn, svärtan och de plötsliga insikterna.”

Oline Stig, Tidningen Vi

”’Promenader i natten’ är en alldeles ljuvlig liten bok som leker och trixar med författaridentiteter och skaparkriser … jag är svårt förtjust i det infallsrika, fyndiga och samtidigt sårbara i ’Promenader i natten’. En bok som går in med lätta steg i det svåra, och söker ett verkligt svar på hur skapandet kan leva vidare genom alla de eftergifter som ett författarskap kräver. Det är en bok mellan de köttiga kraftprov till romaner som Lina Wolff berikat den svenska prosan med under det senaste decenniet. Köttiga och vindlande romaner som tar till allt som krävs för att avtäcka de djupaste lagren i levandet, och som ibland lämnar en alldeles yr. I ’Promenader i natten’ får man andas och roas och samtidigt ges nya nycklar till ett författarskap som har så mycket kvar att ge av unik blick på världen, och ett alldeles eget språk för att berätta om den. Tack Marcus Aurelius.”
Jenny Aschenbrenner, Svenska Dagbladet

”Premissen för Lina Wolffs nya bok ’Promenader i natten’ är underbart utflippad. Författaren Lina Wolff har skrivkramp. Då får hon besök av stoikern Marcus Aurelius, död sedan snart tvåtusen år ... ’Promenader i natten’ påminner om allt som är roligt och viktigt med litteratur, fiktionen och drömmen som ett annat sätt att tänka och se. Om att det finns en annan verklighet långt bortanför scenerna, vardagens bestyr och umgänget med andra, djupt inne i en själv.”

Mikaela Blomqvist, Göteborgs-Posten

”Finns det något tråkigare än att lyssna på andras drömmar? Det beror förstås på vem som drömmer och ’Promenader i natten’ är en rolig bok, självironisk och fantasifull i en oreda som först efterhand uppvisar ett mönster. De fyrtio drömmarna är främmande världar som Wolff hamnar i. Hon ser sig nyfiket omkring och upptäcker här och där likheter med sina böcker. Att skriva romaner är att omvandla det omedvetna till berättelser … jag har haft mycket att begrunda och skratta åt under promenaderna - och ser otåligt fram emot nästa roman.”
Ingrid Elam, Borås Tidning

”Det som gör det här till något mer än en mellanbok är Wolffs unika blick på människan. Den är lika skarp som den är förstående. Och vi kanske inte ska begära mer av skönlitteraturen än detta: en förståelse för det mänskliga predikamentet. Wolffs mikronoveller förmår rubba ens begreppsvärld, ge dem konturer av något förvrängt men fortfarande bekant. Det absurda skapar mening med helt egna bestämmelser. Flera av novellerna får mig att tänka på Lydia Davis, kortprosans okrönta drottning, eller Franz Kafka - vars noveller oförtjänt hamnat i skuggan av hans överskattade romaner. Liksom Davis och Kafka skriver Wolff om den tunna hinnan mellan omsorg och grymhet, och liksom dem är hon ofta infernaliskt rolig. De framkallar ett skratt som har slipats av avgrundens verktyg. Den här boken är varken essä eller fiktion, eller renodlad självbiografi. Det är mer än något annat ett kärleksbrev till fantasin, och det bästa av allt är att Wolffs förälskelse i fantasin är fullständigt besvarad. Vi kan bara visa tacksamhet för att hon vågar ta sitt skrivande i så många olika riktningar.”
Björn Kohlström, Jönköpings-Posten

”Det är ett svårt format. Introspektion och metakommentarer om det egna skrivandet blir lätt tråkigt. Likt en skrivövning på en författarskola - skriv ner det du gjort idag - givande för författaren men på det stora hela ointressant för läsaren. Tur då att Wolff är allt annat än tråkig. I stället drabbas jag under läsningen av ’Promenader i natten’ av samma sorts glädje som jag gör när jag läser hennes romaner, glädjen i att aldrig på förhand kunna räkna ut hur nästa sida ska sluta. Wolff är en författare som inte räds att ta ut svängarna i sin fiktion och ’Promenader i natten’ karaktäriseras även den av ett bejakande av det drastiska, den här gången utan det stränga krav på koherens som ett romanbygge kräver. På så vis är det kanske inte särskilt märkligt att hon nu lämnar den på förhand utstakade vägen även på ett formmässigt plan.”
Joel Kellgren, Aftonbladet