”Med den här romanen tar Elin Olofsson ett stort kliv framåt i sin litterära utveckling. Redan i den förra visade hon att hon är en finkalibrerad skildrare av såväl miljöer som karaktärer. Inte minst bifigurerna tecknas med stor omsorg (…) Hon vågar gå djupare in i de psykologiska irrgångarna och ibland vara just så inkonsekvent som ett mänskligt inre är. Men här finns framför allt en språklig mognad. Till flickorna i sjön bärs av en associativ prosa som allt säkrare törs ta ut svängarna.” /Annina Rabe, Expressen

”Hon är väl bekant med de dolda koderna i norrländsk glesbygd, och jämtländskan i vissa talesätt och replikerna har en sorts bister kärnfullhet som ger hennes språk lakonisk stuns. Men jag tycker också att hon kan balansera mellan det lokalt prat-drastiska och det mer gränslösa poetiska språket som förmår beröra det svåraste och ömtåligaste (…) Det är nog mörkret under ytan, det som inte ens den mest beskyddande flock kan rädda en från som gör att den här berättelsen är något mer än lagomt sorgkantad feelgood.” /Pia Bergström, Aftonbladet

”Med en egen ton, både kärv och innerlig, och med en utmärkt berättelse som håller hela vägen ut. Det är hur lätt som helst att rekommendera denna roman – tag och läs!” /Tomas Larsson, Östersunds-Posten

”Med vidöppen blick för tillfälligheters spel och den ödslighet som kan breda ut sig i ett barn och förfölja det in i vuxenlivet berättar Elin Olofsson sin historia (…) Den handlar om vad förlust gör med människor men också om det pågående snåriga livet.” /Inger Dahlman, Norrköpings Tidningar

”Jag älskar att de är städare, att Elin Olofsson skriver om vagnar, moppar, trasor, toaletter, osynligheten. Här nickar Maja Ekelöf nöjt i sin himmel.” /Camilla Carnmo, Kristianstadsbladet

”Olofssons bok är inte bara en tonsäker skildring av glesbygden, den som i rasande takt marginaliseras av storstadsekonomierna och storstadsmedierna. Författaren har en fin känsla för inte bara den materiella, utan också den själsliga marginaliseringen (…) Det finns alla skäl att räkna in Elin Olofsson i den våg att kvalificerad ny arbetarlitteratur som glädjande nog svept fram på senare år. En andrabok är det verkliga mästarprovet, och det klarar hon utomordentligt väl. Hon har viktiga saker att säga och riktiga historier att berätta.” /Björn Gunnarsson, Hallandsposten