/https%3A%2F%2Fwww.bonnierforlagen.se%2Fwp-content%2Fuploads%2Fsites%2F9%2F2019%2F11%2Fsorgen-som-blev-nyhet.jpg)
Att vara barn till ett krigsbarn
– Det tar fyra generationer innan ett krig går ur en familj. Jag är den tredje generationen, säger skådespelaren och regissören Anna Takanen. Hon har varit verksam inom teatervärlden i nästan trettio år. Nu har hon bokdebuterat med Sörjen som blev– läsning för alla som haft svårt att bearbeta förluster i familjen.
Hur kriget kastar sin långa skugga
Anna Takanen, som också varit konstnärlig ledare, vice vd och teaterchef på Göteborgs Stadsteater och Kulturhuset Stadsteatern, började skriva dagboksanteckningar när hennes far blev sjuk. "Allt flätades samman och senare fortsatte jag skriva på min berättelse som ett bokmanus". Det blev en bok om ett finskt krigsbarn och hur kriget kastar sin skugga över flera generationer. Läs en intervju med Anna här.
Ömsint berättelse och familjehistoria
Författaruppläsning
Pappa Timo kommer 1942 som krigsbarn till Sverige. Han är då bara fyra år gammal. Hemma råder det finska fortsättningskriget där hans pappa har stupat vid fronten. När Timo blir sjuk i lunginflammation har hans mamma inte råd med medicin och skickar honom till Sverige. Tanken är att han ska återvända efter kriget, men tiden går och återföreningen blir aldrig av. Sörjen som blev är en ömsint berättelse om hur Anna Takanen långsamt och alltmer smärtsamt nystar upp sin egen familjehistoria. Det är en berättelse om pappa Timo, om den finska och den svenska familj en, och om hur det är att vara barn till ett krigsbarn.
Röster om boken
”en stilsäker och språkkänslig debut” Göteborgs-Posten
”[Här finns] ett starkt berättardriv och ett känslomässigt engagemang som drar med läsaren i jakten på denna särskilda, delvis smärtande Takanen-finskhet som författaren så småningom försonas med som en del av sig själv. Om den nu är styrka eller sår, om den nu finns i generna, i sångerna eller i övertygelserna ...” Aftonbladet
”Här är sorgearbetet och språklösheten starka teman. Den ofrivilliga barnlösheten. Svårigheten att kommunicera med den finska släkten, och med pappa Timo som är ovillig att prata om känslor. Titeln, ’Sörjen som blev’, är en fras som blev felöversatt från ett samtal mellan Anna och hennes pappa, det skulle vara ’Sorgen som blev’. Det passar fint.
Kampen för att komma till ett avslut är rörande. Ett barn som sätts på ett tåg för att aldrig nånsin komma riktigt hem igen. Ett krigstrauma som ärvs genom generationer och en dotter som försöker lappa ihop allt vid sin fars dödsbädd.” Expressen
